Page 101 - Oppimisymparistojulkaisu II

Oppimis- ja toimintaympäristöjen kehittäminen II 99

tillverkade egna spel och spelkontroller med Makey Makey. Eleverna programmerade sina
spel på de bärbara datorerna i och tillverkade pappersprototyper i Makerverkstan. Men så
fort eleverna behövde tillverka nånting av träskivor, klippa plåt eller dylikt måste eleverna
gå ner till slöjdsalen. Då läraren var och hjälpte till i slöjdsalen var eleverna utan lärare i
Makerverkstan och vice versa. Att en del av gruppen är obevakad på en annan våning är
inte en optimal situation med tanke på arbetarskyddet.

De aktuella läroplansgrunderna (Utbildningsstyrelsen 2014) betonar praktiska färdigheter
som elever har nytta av i framtiden. Läroplanen beskriver slöjd som ett ämne som kom-
binerar traditionellt hantverk, design, programmering och ny produktionsteknik. Slöjdun-
dervisningen har precis som maker-rörelsen, en ideologisk dimension som handlar om att
dela förståelse kring hur teknologi fungerar och därmed också hur teknologi kan användas
i olika sammanhang (Borg 2019). Enligt Heath (2017) har läroämnet slöjd unika förutsätt-
ningar att sammankoppla konkreta uttrycksformer med digitala dimensioner.

Människor har ett fundamentalt behov av att kunna tillverka saker. Även om det fortfaran-
de är aktuellt att lära sig att tillverka saker i trä, metall, garn och tyger har making breddat
området. Trots att datorer gör en del av arbetet i 3D-printning och i programmerbara mi-
krokontrollers, utesluter den nya tekniken inte manuella arbetsmoment. Det är människan
som ligger bakom planeringen och designen, för att inte tala om att konstruera ihop allt till
en fungerande produkt.

Slöjdsalar i skolorna är i stor utsträckning utformade enligt en traditionell syn på textilslöjd
(fi. tekstiilityö) och teknisk slöjd (fi. tekninen työ) (Hasselskog & Johansson 2008). Indelnin-
gen av textilslöjd och teknisk slöjd i separata utrymmen kan upplevas gammalmodigt med
tanke på att slöjden i läroplanen (Utbildningsstyrelsen 2014) beskrivs som ett ämne med
mångmateriellt innehåll med teknologiska inslag.

Vi anser att det är positivt att den digitala dimensionen av skapande verksamhet lyfts fram
i skolan. Teknik såsom laserskärning, 3D-printing och programmering och robotik är en del
av vår samtid och något som elever ska få en inblick i. Däremot hävdar vi att dessa innehåll
kan och ska implementeras i de strukturer som redan existerar i den rådande läroplanen.
Andemeningen i det amerikanska maker-tänket finns redan finns beskrivet i den finländ-
ska läroplanen och skolornas slöjdsalar är redan utrustade med teknik som lämpar sig för
making, Därför föreslår vi att diskussionen om making och makerspace i skolan starkare
ska kopplas ihop med utvecklandet av ett mångmateriellt slöjdämne med tillhörande, än-
damålsenliga lärmiljöer.

Om skolorna vill utveckla en kreativ, elevecentrerad verksamhet där eleverna fritt och för-
domsfritt kombinerar ny teknik med traditionella material, är det antagligen lättast och
billigast att rikta sin fokus på att utveckla skolornas redan existerande lärmiljöer, istället
för att skapa helt nya.